Järnvägens historia i Sverige

Järnvägar började byggas i Sverige 1856. Då skapades förbindelser mellan Stockholm och Göteborg i form av Västra stambanan, liksom Stockholm och Malmö i form av Södra stambanan. Från början var alltså dessa sträckor de enda som faneurail-denmark-sweden-overview-5ns i Sverige, men man märkte snabbt att järnvägsnätet underlättade enormt vid transporter av råvaror och järnvägen började byggas ut även i resten av Sverige. När Statens Järnvägar valde vilka städer som först skulle få tillgång till järnvägsnätet delades dessa in efter hur viktiga de var för landet i ekonomisk synpunkt. Därför var det inte nödvändigtvis de största städerna som först fick järnvägstillgång.

Det var staten som hade ansvaret för de viktigaste järnvägssträckorna och från Stockholm och upp mot Norrland var man den enda aktören. Däremot fanns det flera privata aktörer som hjälpte till att bygga järnvägar i de södra delarna av Sverige. De personer som hjälpte till att lägga rälsen kallas för rallare. Ofta var de lantbrukare som sökte extra arbete när ekonomin var dålig eftersom rallaryrket betalade bra, men det var också mycket farligt.

Från början var järnvägen tänkt att transportera olika typer av gods, men vart efter började man köra även persontåg och eftersom bilvägarna under 18- och början av 1900-talet var i dåligt skick blev det ett populärt transportsätt för privatpersoner.

Ångloken var först

Medan järnvägsnätet fortfarande var tämligen nytt användes ånglok, precis som i resten av Europa. Ånglok använder vattenånga för att ta sig fram och denna ånga framställs oftast genom att vattentankar upphettas med hjälp av kol. Det gällde alltså att loket hade tillräckligt med vatten tillgängligt, annars kunde det inte längre rulla utan blev stillastående.

Man behövde dock inte förlita sig på ånglok särskilt länge. Redan under 1890-talet började man elektrifiera delar av den svenska järnvägen, och Sverige var faktiskt ett av de första länderna i Europa att använda eldrivna tåg. Det innebar att loken inte längre drevs av ånga utan av elektricitet vilket var mycket mer effektivt. Dock var det kostsamt att elektrifiera tågtrafiken så det skedde i flera mindre omgångar fram till 1930-talet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *